• Fri frakt vid köp över 999 kr (ord. fr 39kr)
  • 100% officiell merch
  • 30 dagars öppet köp
  • Brett sortiment med över 68000 produkter

 

anime på dvd

Anime-filmer har gjort stort genomslag inte bara i Japan utan också i Sverige och hela världen. Många känner igen karaktärernas stora ögon, vassa hakor och unika hårstilar. Anime innefattar såväl tv-serier och filmer som Pokémon och Sailor Moon, som främst lockar den yngre publiken, som produktioner som riktar sig till en vuxen publik.

Anime-filmer på DVD

Anime (ett japanskt ord för animation) kan spåras tillbaka till början av 1900-talet men har haft ett gigantiskt genomslag i västvärlden efter 90-talet.

Anime i sig är inte en genre utan har blivit ett övergripande namn för animation från Asien, främst Japan. Inom anime går det att finna alla möjliga typer av så kallade normala filmgenrer, det finns allt från spännande actionfilmer till storslagna fantasy-världar och komedier som får dig att skratta tills tårarna sprutar. Några av de mest välkända animefilmer och serier är Pokémon och Sailor Moon. Det finns en hel del drag i animationsstilen som kan kopplas till barnfilmer och dylikt, men anime produceras väldigt ofta med vuxna i åtanke. Ett företag som är stort inom Anime för stora och små är produktionsbolaget Ghibli, som det finns lite mer information om nedan.

Varför ska du se anime?

 

  • Storslagna äventyr
  • En stil som kan uppskattas av både barn och vuxna
  • Historier som kommer få dig att både skratta och gråta

 

 

Mer om animefilm

Anime har växt och växt i västvärlden, om du inte har tagit steget in i denna magiska typ av film så har du verkligen missat något. Mycket av anime är ritat för hand och det finns många fall av till och med handmålade bakgrunder, detta är något som sedan länge har bytts ut mot animation med 3D modeller i västvärlden. Men i anime så försöker de fortfarande hålla kvar vid känslan som man bara kan få av tecknad film för hand, även om de ibland också utnyttjar mer moderna och snabba metoder. Animefilmens estetik har ibland härmats av amerikanska produktionsbolag, till exempel i Avatar, The Last Air Bender producerad av Nickelodeon Animation Stuid. Det finns ett värde i att faktiskt gå tillbaka och se var ifrån allt detta kommer, och varför så många vill använda sig av materialet det är till och med så att mycket modern film som vi ser som givna filmklassiker idag har faktiskt sitt ursprung i anime. Alla filmälskare känner till The Matrix, deras skapare har sagt att deras inspiration kommer från anime så som Akira, Ghost in the Shell och Ninja Scroll. Om du älskade Pacific Rim och dess stora mekaniska stridsrobotar som styrs av människor, då finns det en hel subgenre inom anime som kallas Mecha anime, ibland slarvigt kallat Gundam efter den populära franchisen med samma namn på grund av sin påverkan på genren.

 

Lite kort om Studio Ghibli

Studio Ghibli är ett av de mest välkända företagen inom anime. De har producerat storfilmer så som Spirited Away och Det Levande Slottet. Om du frågar folk som älskar anime så kommer de alltid att rekommendera filmer från dem. De har även gjort en animetolkning av Ronja Rövardotter, en av våra stora svenska klassiker från Astrid Lindgren. Så om du vill se hur en japansk animestudio tolkar denna klassikern så är starkt rekommenderat. Filmerna från denna fantastiska studio kommer få den bästa platsen i DVD hyllan när du har sett dem.

 

Serier och filmer

I stort produceras mest anime i serieformat, dessa går att hitta på samlingsskivor där det oftast är antingen en säsong eller hela serier samlade i en box. Vissa serier kan vara extremt långa för att man verkligen ska få vara med på karaktärernas resa medan vissa kan vara så korta som en säsong för en mer kortfattad och gripande story. Animefilmer håller har dock ofta en större budget och det kan läggas mycket mer tid på filmernas produktion än på serierna rent visuellt. Det kan också vara skönt att få en hel historia i ett lite mindre format än en lång serie.

 

Är animefilm bara för barn?

Absolut inte, anime riktar sig till alla målgrupper, även om barn kan se det mesta och uppskatta det också. Många filmer innehåller ämnen och koncept som väldigt ofta medvetet är riktade på ett sånt sätt att barn kan uppskatta dem på sitt sätt medans föräldrarna sitter i soffan och känner sig känslosamma över hur nära filmen kommer ens hjärta. Om du inte är insatt i anime bör du söka upp en recension innan du köper filmen och kollar på den med ditt barn, då vissa filmer kan vara rätt grafiska, antingen med våld eller koncept som barnen inte kommer förstå alls. Med det sagt så är majoriteten av filmerna till för alla.

 


Anime (japanska: ア ニ メ, [aɲime] (lyssna); plural: anime), ibland kallad Japanimation, är handritad och datoranimation med ursprung i Japan. Termen är härledd från det engelska ordet animation och används i Japan som en blank term för alla animerade medier. Utanför Japan används anime antingen för att hänvisa till animering gjord i Japan, eller till en japansk spridd animationsstil som ofta kännetecknas av färgglad grafik, livfulla karaktärer och fantastiska teman.


Den tidigaste kommersiella japanska animationen dateras till 1917. En karaktäristisk anime-konststil uppstod på 1960-talet med verk av Osamu Tezuka och spred sig under andra hälften av 1900-talet och utvecklade en stor inhemsk och internationell publik. Anime kan distribueras teatraliskt, via tv-sändningar, direkt till hemmamedia och över Internet. Förutom originalverk är anime ofta anpassningar av japanska serier (manga), lätta romaner eller videospel.
Produktionsmetoder och tekniker relaterade till anime har anpassats över tiden som svar på framväxande teknik. Som en multimedia konstform kombinerar den grafisk konst, karakterisering, filmografi och andra kreativa metoder. Anime-produktion fokuserar vanligtvis mindre på rörelse och mer på realismens inställningar samt användningen av kameraeffekter, inklusive panorering, zoomning och vinkelbilder. Olika konststilar används, och karaktärsproportioner och funktioner kan vara ganska varierande, inklusive karakteristiskt stora eller realistiskt känslomässiga ögon. Anime klassificeras i många genrer som riktar sig både till bred och nischdemografi.


Animeindustrin i Japan består av över 430 produktionsstudior, med stora företag inklusive Studio Ghibli, Gainax och Toei Animation. Trots att den bara utgör en bråkdel av landets inhemska filmmarknad utgör anime en majoritet av den japanska DVD- och Blu-ray-försäljningen. Sedan 1980-talet har anime också sett en ökad internationell framgång med ökningen av utländskt dubbade och textade filmer. Från och med 2016 stod anime för 60% av världens animerade tv-program.


Som en typ av animation är anime en konstform som omfattar många genrer som finns i bio; ibland klassificeras det felaktigt som en genre i sig. I Japan används termen anime för all animering, oavsett ursprung. Engelskspråkiga ordböcker definierar mer restriktivt anime (US: / ˈænəmeɪ /, UK: / ˈænɪmeɪ /) som "en stil av japansk animation" eller som "en animationsstil med ursprung i Japan".


Etymologin för termen anime är omtvistad. Det engelska ordet "animation" är skrivet på japanska katakana som ア ニ メ ー シ ョ ン (animēshon) och som ア ニ メ (anime [a.ni.me] (lyssna)) i sin förkortade form. Vissa källor hävdar att anime härstammar från den franska termen för animation dessin animé, men andra anser att detta är en myt härledd från populariteten av anime i Frankrike i slutet av 1970- och 1980-talet.
På engelska fungerar anime - när det används som ett vanligt substantiv - normalt som ett massnamn. (Till exempel: "Ser du anime?" Eller "Hur mycket anime har du samlat?") Som med några andra japanska ord som saké, Pokémon och Kobo Abé, stavar engelskspråkiga texter ibland anime som animé (som på franska), med en akut accent över den sista e, för att leda läsaren till att uttala brevet, inte låta det vara tyst som engelsk ortografi kan föreslå. Före den utbredda användningen av anime var termen Japanimation utbredd under 1970- och 1980-talet. I mitten av 1980-talet började termen anime ersätta Japanimation. I allmänhet visas den senare termen nu bara i periodverk där den används för att skilja och identifiera japansk animation.
Ordet anime har också kritiserats, t.ex. 1987, när Hayao Miyazaki uppgav att han föraktade det trunkerade ordet anime eftersom det för honom representerade ödeläggelsen i den japanska animationsindustrin. Han liknade öknen med animatörer som saknade motivation och med massproducerade, alltför expressionistiska produkter som förlitar sig på en fast ikonografi av ansiktsuttryck och långvariga och överdrivna actionscener men utan djup och förfining genom att de inte försöker förmedla känslor eller tanke.


Anime skiljer sig mycket från andra former av animering genom sina olika konststilar, animeringsmetoder, dess produktion och dess process. Visuellt är anime en mångsidig konstform som innehåller ett brett utbud av konststilar, som skiljer sig från en skapare, konstnär och studio. Medan ingen konststil dominerar anime som helhet, delar de några liknande attribut när det gäller animationsteknik och karaktärsdesign.
Kroppsproportioner av mänskliga anime-karaktärer tenderar att korrekt återspegla människokroppens proportioner i verkligheten. Huvudets höjd betraktas av konstnären som basenhetens proportion. Huvudhöjderna kan variera, men de flesta anime-karaktärer är ungefär sju till åtta huvuden långa. Anime-artister gör ibland medvetna modifieringar av kroppsproportioner för att producera superdeformerade karaktärer som har en oproportionerligt liten kropp jämfört med huvudet; många superdeformerade karaktärer är två till fyra huvuden långa. Vissa anime fungerar som Crayon Shin-chan bortser helt från dessa proportioner, på ett sådant sätt att de liknar karikatyriserade västerländska tecknade serier.


En vanlig konvention för anime-karaktärsdesign är överdriven ögonstorlek. Animationen av karaktärer med stora ögon i anime kan spåras tillbaka till Osamu Tezuka, som var djupt påverkad av sådana tidiga animationskaraktärer som Betty Boop, som ritades med oproportionerligt stora ögon. Tezuka är en central figur i anime- och mangahistoria, vars ikoniska konststil och karaktärsdesign gjorde det möjligt för hela spektrumet av mänskliga känslor att skildras enbart genom ögonen. Konstnären lägger till varierande färgskuggning i ögonen och särskilt hornhinnan för att ge dem större djup. Generellt används en blandning av en ljus nyans, tonfärgen och en mörk nyans. Kulturantropolog Matt Thorn hävdar att japanska animatörer och publik inte uppfattar sådana stiliserade ögon som i sig mer eller mindre främmande. Men inte alla anime-karaktärer har stora ögon. Till exempel är verk från Hayao Miyazaki kända för att ha realistiskt proportionerade ögon, liksom realistiska hårfärger på sina karaktärer.


Hår i anime är ofta onaturligt livligt och färgstarkt eller unikt utformat. Hårets rörelse i anime är överdriven och "håråtgärd" används för att betona karaktärernas handlingar och känslor för extra visuell effekt. Poitras spårar frisyrfärg för att täcka illustrationer på manga, där iögonfallande konstverk och färgglada toner är attraktiva för barns manga. Trots att den produceras för en inhemsk marknad har anime karaktärer vars ras eller nationalitet inte alltid definieras, och detta är ofta ett medvetet beslut, som i Pokémon-animerade serien.


Anime- och mangakonstnärer drar ofta från en gemensam kanon av ikoniska ansiktsuttrycksillustrationer för att beteckna särskilda stämningar och tankar. Dessa tekniker är ofta annorlunda i form än deras motsvarigheter i västerländsk animation, och de innehåller en fast ikonografi som används som stenografi för vissa känslor och stämningar. Till exempel kan en manlig karaktär utveckla näsblod när den väcks. En mängd olika visuella symboler används, inklusive svettdroppar för att skildra nervositet, synlig rodnad för förlägenhet eller glödande ögon för en intensiv bländning.


Anime klassificeras ofta efter måldemografisk, inklusive barn (子 供, kodomo), flickor (少女, shōjo), pojkar (少年, shōnen) och ett varierat utbud av genrer som riktar sig till en vuxen publik. Shoujo och shounen anime innehåller ibland element som är populära bland barn av båda könen i ett försök att få överklagande. Vuxenanime kan ha en långsammare takt eller större plotkomplexitet som yngre publik ofta kan tycka otilltalande, liksom vuxna teman och situationer. En delmängd av vuxna animeverk med pornografiska element är märkta "R18" i Japan och är internationellt kända som hentai (härstammar från pervers (変 ​​態, hentai)). Däremot innehåller vissa anime-undergenrer ekchi, sexuella teman eller undertoner utan skildringar av samlag, såsom det kännetecknas av komiska eller haremiska genrer; på grund av dess popularitet bland ungdomar och vuxna anime-entusiaster anses inkluderingen av sådana element vara en form av fan-service. Vissa genrer utforskar homosexuella romanser, såsom yaoi (manlig homosexualitet) och yuri (kvinnlig homosexualitet). Även om de ofta används i ett pornografiskt sammanhang, kan termerna yaoi och yuri också användas i ett bredare sammanhang för att beskriva eller fokusera på teman eller utvecklingen av själva relationerna.


Animes genreklassificering skiljer sig från andra typer av animationer och lämpar sig inte för enkel klassificering. Gilles Poitras jämförde märkningen Gundam 0080 och dess komplexa skildring av krig som en "jätte robot" -anime som liknar att helt enkelt märka krig och fred som en "krigsroman". Science fiction är en viktig anime-genre och innehåller viktiga historiska verk som Tezuka's Astro Boy och Yokoyama's Tetsujin 28-go. En stor undergenre av science fiction är mecha, med Gundam-metaserierna är ikoniska. Den olika fantasygenren innehåller verk baserade på asiatiska och västerländska traditioner och folklore; exempel inkluderar det japanska feodala sagan InuYasha och skildringen av skandinaviska gudinnor som flyttar till Japan för att underhålla en dator som heter Yggdrasil i Ah! Min gudinna.


Genrekorsning i anime är också utbredd, som blandningen av fantasi och komedi i Dragon Half och införlivandet av slapstick-humor i brottanime-filmen Castle of Cagliostro. Andra undergenrer som finns i anime inkluderar magisk tjej, harem, sport, kampsport, litterära anpassningar, medeltida och krig.
Animationsbranschen består av mer än 430 produktionsföretag med några av de stora studiorna inklusive Toei Animation, Gainax, Madhouse, Gonzo, Sunrise, Bones, TMS Entertainment, Nippon Animation, PA Works, Studio Pierrot och Studio Ghibli. Många av studiorna är organiserade i en branschförening, The Association of Japanese Animations. Det finns också en fackförening för arbetare i branschen, Japanese Animation Creators Association. Studios kommer ofta att arbeta tillsammans för att producera mer komplexa och kostsamma projekt, vilket görs med Studio Ghiblis Spirited Away. Ett anime-avsnitt kan kosta mellan 100 000 och 300 000 dollar att producera. År 2001 stod animering för 7% av den japanska filmmarknaden, över 4,6% för live-action-verk.

Populariteten och framgången för anime ses genom lönsamheten på DVD-marknaden, vilket bidrar med nästan 70% av den totala försäljningen. Enligt en artikel från 2016 om Nikkei Asian Review har japanska TV-stationer köpt över 60 miljarder ¥ anime från produktionsföretag "under de senaste åren", jämfört med under 20 miljarder ¥ från utlandet. Det har skett en ökning av försäljningen av program till TV-stationer i Japan, orsakad av sena anime med vuxna som måldemografi. Denna typ av anime är mindre populär utanför Japan och anses vara "mer en nischprodukt". Spirited Away (2001) är den mest täckande filmen i Japan genom tiderna. Det var också den mest inkomstbringande anime-filmen över hela världen tills den gick över av Makoto Shinkais 2016-film Your Name. Anime-filmer representerar en stor del av de japanska filmerna som ger mest intäkter årligen i Japan, med 6 av topp 10 under 2014, 2015 och även 2016.
Anime måste licensieras av företag i andra länder för att kunna släppas lagligt. Medan anime har licensierats av sina japanska ägare för användning utanför Japan sedan åtminstone 1960-talet blev praxis väl etablerat i USA i slutet av 1970-talet till början av 1980-talet, när sådana TV-serier som Gatchaman och Captain Harlock licensierades från deras Japanska moderbolag för distribution på den amerikanska marknaden. Trenden mot amerikansk anime-distribution fortsatte under 1980-talet med licensiering av titlar som Voltron och "skapandet" av nya serier som Robotech genom användning av källmaterial från flera originalserier.


I början av 1990-talet började flera företag experimentera med licensiering av mindre barnorienterat material. Vissa, som A.D. Vision, och Central Park Media och dess avtryck, uppnådde ganska stor kommersiell framgång och fortsatte att bli stora aktörer på den nu mycket lukrativa amerikanska anime-marknaden. Andra, såsom AnimEigo, uppnådde begränsad framgång. Många företag som skapats direkt av japanska moderföretag gjorde det inte lika bra, de flesta släppte bara en eller två titlar innan de slutförde sin amerikanska verksamhet.


Licenser är dyra, ofta hundratusentals dollar för en serie och tiotusentals för en film. Priserna varierar mycket; till exempel Jinki: Förläng kostnad endast $ 91.000 för licens medan Kurau Phantom Memory kostar $ 960.000. Simulcast Internet-streamingrättigheter kan vara billigare, med priser runt $ 1 000 - $ 2 000 per avsnitt, men kan också vara dyrare, med vissa serier som kostar mer än 200 000 dollar per avsnitt.
Anime-marknaden för USA var värd cirka 2,74 miljarder dollar 2009. Dubbad animation började sändas i USA år 2000 på nätverk som The WB och Cartoon Network's Adult Swim. År 2005 resulterade detta i fem av de tio bästa anime-titlarna som tidigare sändes på Cartoon Network. Som en del av lokaliseringen kan viss redigering av kulturella referenser förekomma för att bättre följa referenserna för den icke-japanska kulturen. Kostnaden för engelsk lokalisering är i genomsnitt 10 000 USD per avsnitt.

Se alla våra DVD-filmer

För att komma till våra dramafilmer klicka här

 

Importfilmerna har en leveranstid på ca 4-9 arbetsdagar

Produkten har blivit tillagd i varukorgen